Årskrönika 2011

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förr?

Inte vad jag kan komma på.

Blev någon av dina vänner förälder i år?

Nej

Dog någon som stod dig nära?

Ja, Maja

Är det något du saknar år 2011 som du vill ha 2012?

Nu vill jag hitta ett arbete att vara kvar på, orkar inte flacka runt. Stabilitet och trygghet är det som jag kommer att eftersöka och försöka få under 2011.

Vilka datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?

Sonenes födelsedag, 10 oktober och den 23 november för att det var den dagen som Maja blev en änglahund.

Vad var din största framgång 2011?

Att jag fick jobb efter endast en månad som arbetssökande, mitt i sommaren. Annars tycker jag att 2011 var det mest svåra år någonsin.

Största misstaget?

Att  ge så mycket av mig själv och att lita på fel personer. Måste sluta vara naiv detta året.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Inte alls.

Bästa köpet?

Inget som jag kan komma på.

Vad spenderade du mest pengar på?

Min son och lägenheten.

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Alla mina vänner gör mig alltid riktigt glad. Uppskattar mest under förra året när Camilla och Jonas kom och var här och hälsade på. Vi hade så mysigt. Sedan när mamma, pappa, syster och Torbjörn kom på Rasmus födelsedag var jag också fantastiskt glad över. När Ica kom och vi var på Görnan och såg på The Ark var en höjdare med.

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2011?

Jag kommer – Veronica Maggio

Are you leaving – Erik Hassle

It takes a fool to remain sane – The Ark

Born this way – Lady Gaga

Marian & Nine while nine – Sisters of Mercy

Paradise – Coldplay

Airplanes – B.O.B

Krossa alla fönster – Maskinen

Resten av ditt liv – Timbuktu

Made of – Nause

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Otroligt mycket ledsnare, trodde inte att det fanns så mycket tårar i en kropp.

Vad önskar du att du gjort mer?

Umgåtts med familj och vänner och Maja.

Vad önskar du att du gjort mindre?

Fokuserat så hårt på arbete. 

Blev du kär i år?

Nej.

Hur många förhållanden?

Inga.

Favoritprogram på tv?

Så mycket bättre 

Bästa boken du läste i år?

Det fjärde offret – Mari Jungstedt

Största musikaliska upptäckten?

Erik Hassle 

Något du önskade dig och fick?

Presentkort på Åhléns, ursnygg taklampa att ha ovanför matsalsbordet. 

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Arbetade, var på AW och var hemma. 

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

Att inte känna mig så ensam! Ett fast jobb och mer stabilitet och trygghet i yrkeslivet.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?

Klädstilen är väl allmänt småtrist…

Vad fick dig att må bra?

Familjen och vännerna.

Vem/vilka saknar du?

Maja! Alla i Trollhättan, alltid.

De bästa nya människorna du träffade?

Maike, Christer, Fernando och Jan (nuvarande kollegor). Manuela (fd kollega)

Årets sötaste?

Maja…

Årets hetaste?

Min varmluftsugn

Årets största kärlek?

Till Maja, min familj och till mina vänner.

Årets besvikelse?

Att bli av med två jobb och sin hund på samma år är väl inte det ultimata. 

Årets bästa?

Lägenheten’s altan!

Årets snällaste?

Rasmus, är så stolt över honom och att han utvecklats till den fantastiska person som han är. Att ha honom som stöd under detta året har varit ovärderligt. Utan honom hade jag nog blivit knäpp. <3

Snart julafton

Om mindre än en vecka är det julafton. Har alltid älskat den dagen och alla de traditioner som den har. I år blir det annorlunda, Maja kommer att fattas och min underbara änglahund skulle blivit 14 år på självaste julafton. Det känns, ordentligt, kan jag lova och jag hoppas att jag klarar mig igenom den dagen utan att vara alltför ledsen.

Den värsta sorgen verkar ha lagt sig och jag får inte längre sådan där panik så man inte kan andas. Men emellanåt är det väldigt svårt att acceptera att hon inte finns kvar hemma hos oss, där hon alltid hört hemma. I morgon efter jobb och skola åker vi för att hämta hem henne från veterinären (askan efter kremeringen). Hoppas att det kommer kännas bättre då. Vet inte vad jag kommer att känna.

Ser i alla fall fram emot miljöbyte på fredag och att få träffa mina fantastiska vänner nere i Trollhättan den 26 dec. Hoppas att det finns något trevligt ställe vi kan gå till för att bubbla och babbla en stund.

Skriv gärna en liten kommentar om du varit här!

<3

Du är inte längre här

Du är inte längre här när jag kommer hem

Du är inte längre här när jag sträcker ut min hand

Du är inte längre här när vi ska gå ut på promenad

Du är inte längre här och förgyller mitt liv

Du är inte längre här och det gör så ont

Du är inte längre här och tröstar mig

Önskar du vore här!

Avslut?

Fick ett telefonsamtal på jobbet idag, det jag helst inte ville ha, eller ville jag det? Maja är redo för att hämtas hos veterinären, eller rättare sagt, askan efter Maja. Vi valde att enskilt kremera Maja, så vi kunde få hem henne..

Jag blev ledsen, såklart, som tur var var jag på väg till ett möte och satt inte inne på kontoret, så slapp jag vara ledsen bland kollegor. Undrar just hur det kommer att kännas att få hem henne? Kommer det att kännas som ett avslut? Tankarna virvlar omkring och man är förvirrad…

Saknar henne så mycket…

Vykort

Fick ett vykort på posten idag från en vän:

Tänker på dig

När dagen är tung och livet känns kallt

är det svårt att se en mening med allt.

Så ensamt det är att bära en sorg.

Men bördan kan lätta med andras försorg.

För tankar kan värma och ord göra gott.

En blick kan berätta att någon förstått…

Så känn att du har ett stöd i mig.

För det skall du veta – jag tänker på dig!

 

Tack snälla, det värmde och behövdes!

Vänner

Har varit upp och ner som en berg och dalbana i humöret de senaste dagarna och jag är glad att jag har vänner som lyssnar, tröstar, kommer med konstruktiva diskussioner mm.

I fredags kom Liselotte med familj tillbaka till mig efter en dygnskryssning, vi gick till 3vi (lokala haket) och åt gott. Orken att fortsätta till stan fanns inte riktigt så det var lagom att äta och ta en cider. Igår myste vi på förmiddagen och jag fjäskade till mig skjuts till Willys, där jag handlade lite. När de åkt vidare, ringde Helena och frågade om hon kunde komma förbi och om vi skulle äta något ihop.

Det var kvällens räddning, för helgerna är riktigt jobbiga utan Maja, man myste så mycket med den damen under den tiden och riktigt umgicks, som man kanske inte riktigt gjorde på vardagarna. Så att sysselsätta sig verkar vara det som fungerar bäst. Men jag tror inte heller på att man kan ignorera sorgen och tomheten när den kommer över en. Det är så att luften går ur en och man får knappt luft alls, en slags ångest som griper tag i hela kroppen, när det är som värst saknad. Det är så tomt och tyst.

Tack alla som finns där och tröstar och stöttar!

Saknar dig!

Ledsen

Orkar inte att hålla tårarna tillbaka när jag kommer hem. Försöker att hålla mig sysselsatt på jobbet för att inte tänka på henne men det fungerar inte, får knappt något gjort. När jag kom innanför dörren nyss, brast jag ut i hejdlös gråt, sorgen är så stor.

Jag ser henne i ögonvrån, något vitt som skymtar förbi, hör henne hoppa ur sin korg när jag öppnar kylskåpet eller skall plocka ur diskmaskinen. När jag ligger i soffan känns det som om hon är där och hoppar upp med sina framtassar på soffkanten och tittar på mig med sina stora, mörkbruna ögon med öronen på helspänn. Ibland är jag på väg för att säga till Rasmus att nu måste vi ta ut Maja men biter mig i tungan samtidigt. Alla dessa vanor och rutiner som man som hundägare har, är inte lätta att arbeta bort.

Vill nästan inte vara hemma alls längre för allt påminner om denna underbara, bestämda dam och det är så svårt att hantera. Det var inte ”bara en hund”, det var min bästa vän, mitt barn och en högt älskad familjemedlem. Vi fick nästan 14 år tillsammans och det är en lång relation, man kan nog inte förstå om man inte har varit med om liknande sak.

Igår skulle jag ta på mig en tröja i fleeceliknande material, där en massa små vita, blanka, mjuka och vackra Maja-hår fanns överallt (de fastnade gärna på den typen av material). Mitt hjärta brast…

Maja, du fattas mig!

Maja 971224-111123

Tänkte börja blogga igen efter långt uppehåll, då känslorna ibland svämmar över och att få skriva av sig kanske kan hjälpa till att bearbeta.

Min älskade Maja avlivades förra veckan (exakt en vecka sedan idag) och att tomheten skulle bli så oerhört stor och överväldigande hade jag ingen aning om. Man kan inte förbereda sig för det, hur mycket man än tror att man kan det. Vår lilla familj är nu en mindre och det märks så tydligt. Ingen som är glad för att man kommer hem, ingen som kommer med viftande svans och ”pratar” med en (ja, hon ”pratade” ofta med mig), ingen som älskar en ovillkorligt på det sättet som bara ett husdjur gör. Sorgen är stor och svårhanterlig just nu.

Men Maja mådde heller inte bra. Fysiskt var det inga problem med henne, hon skuttade runt som vilken annan valp somhelst men psyket var inte som det skulle vara. Hon kunde sitta 20 minuter och bara titta in i en vägg, mer eller mindre okontaktbar. Hon blev skräckslagen för varagliga saker, som hon aldrig tidigare varit rädd för. Att ta på kopplet för att gå ut gjorde hon med en sådan glädje förr, den sista tiden fick vi inte på henne det. Hon var rädd av någon obeskrivlig anledning och skrek av rädsla med svansen mellan benen och öronen bakåt. Hon vandrade runt i lägenheten rastlöst och man fick säga till henne att gå och lägga sig för att det var som om hon inte kom ihåg att hon nyss varit ute i hallen och kikat etc.

Jag hoppas innerligt att hon har det bra, vart hon än befinner sig.

Älskar dig Maja! Mitt hjärta blöder.

Lösenordsskyddad: Work hard for the money

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord: